När jag stickar mina lovikkavantar så minns jag hur det var när jag var liten och lekte ute i snön med mina kamrater, som också alla hade hemskickade lovikkavantar. Ingenting värmer så gott som dessa vantar, kommer ihåg att det fastnade snö som bildade små snöbollar som vi stoppade i munnen och sög på, efter det gick vi och spottade ull som hade fastnat i munnen. Kommer också ihåg doften av blöta lovikkavantar som låg på elementet efter dagens lek .
minns samma sak, blött, doften, smaken, blötan, isbitarna...
SvaraRadera//g