måndag 4 juli 2011

Min Pappa Arvid Bäckström

Färjestaden Öland, skulle fylla 86 år nu den 19 juli. Det blev inte så, han insjuknade natten till midsommarafton och blev akut opererad. Krafterna tog slut och hans tid på jorden har runnit ut.
Pappa avled den 1 juli.
Mitt i allt elände så känner jag en stor lättnad att han nu slipper lida, känner också att den sista veckan på sjukhuset med pappa gav mycket då han var helt klar de stunder han var vaken. Vi kunde prata om det som skulle komma, han kände sig redo att sätta punkt.

Pappa och jag

Min pappa är säkert bekant för läsarna av Ölandsbladet genom sina många fina kulturartiklar




29 kommentarer:

  1. Vilken fin bild på dig och din pappa. Förstår att du saknar honom idag..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  2. Alltid lika tråkigt när någon nära går bort! Beklagar!

    //Marie

    SvaraRadera
  3. Beklagar sorgen. Sänder styrkekramar.
    Anita

    SvaraRadera
  4. Det är alltid hemskt när någon man älskar försvinner. Ta hand om dig! Kram

    SvaraRadera
  5. HEJ!

    Massor med kramar till dig mitt i sorgen och tack för en underbar blogg med vackra bilder och inspiration.

    Kram EvaA

    SvaraRadera
  6. Skönt att ni fick en fin vecka tillsammans på sjukhuset, och jag förstår att saknaden är stor.
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Mitt varma deltagande i din sorg.
    kram

    SvaraRadera
  8. Så tråkigt ! Varma kramar till dig . Så fin bild på er båda. Nu förstår jag att du inte var på Karins stickträff i lördags. Kram Eva

    SvaraRadera
  9. Kära du, så ledsamt! Det är tungt att förlora en förälder, även när både denna och man själv hunnit komma en bra bit på väg i livet. Vilken tur ändå, mitt i sorgen, för både dig och din far att ni fick den där sista veckan tillsammans, och skönt att höra att han kände sig redo. Det blir lättare då att ta farväl och det är en ynnest att få tid att ta farväl.

    Ta väl vara på dig!

    SvaraRadera
  10. Ååh, jag beklagar så förlusten av din pappa, han ser ut som en riktigt god och snäll man. Bra att ha fina minnen kvar...
    Agneta kramar

    SvaraRadera
  11. Så ledsamt att din pappa gått bort, kram till dig.
    Eva

    SvaraRadera
  12. Beklagar sorgen. Skickar dig massor av kramar!

    SvaraRadera
  13. massor av kramar till deg och dina nära...

    SvaraRadera
  14. Så fint du skriver!
    Känns i orden som om du ändå har någon sorts lugn i det som skett, att den där sista veckan blev väldigt bra trots allt.
    Kramar!

    SvaraRadera
  15. Beklagar verkligen sorgen :-(!

    Varm kram!

    SvaraRadera
  16. Beklagar sorgen.
    Det är alltid jobbigt när det händer nån av sina nära o kära, men du skriver ändå så fint och kärleksfullt om det.

    SvaraRadera
  17. Vad fint att ni fick ett bra avslut. Alltid tråkigt när en kär person lämnar en.

    SvaraRadera
  18. Beklagar sorgen...
    Skickar dig här en låååång KRAM !!!
    Tänker på dig,Cia:)

    SvaraRadera
  19. Stor kram, min morfar gick bort den 6 juni och han skulle blivit 87 den 16 juli.
    Vill bara skicka en varm kram.
    Kram Annica

    SvaraRadera
  20. beklagar sorgen..o sänder en stor kram till dej../Christine

    SvaraRadera
  21. Jag beklagar!
    Min mamma gick bort för ett par år sedan, hon var 87 år och hon var redo. Hon ville inte vara med längre och det kändes faktiskt bra att veta det. En slags tröst ...

    SvaraRadera
  22. Idag skulle min mamma fyllt 75 år... men för tre veckor sedan somnade hon in... så jag förstår hur du känner!
    kramar

    SvaraRadera
  23. Kramar till dig mitt i sorgen ...

    Inger

    SvaraRadera
  24. jag beklagar sorgen :( hoppas att han levde ett rikt liv iallafall! själv förlorade jag tyvärr min pappa när han var endast 60.

    SvaraRadera
  25. Beklagar sorgen! Så skönt att ni fick prata med varandra den sista veckan. Även om man aldrig har fått sagt allt man vill, känns det lite bättre.
    Kram

    SvaraRadera
  26. Beklagar sorgen, förstår att det känns tungt. men skönt att ni hann prata innan han gick bort. Det var intressanta artiklar. Jag tycker att det är viktigt att de gamla berättelserna om hur det var förr bevaras. Att man skriver ner sina föräldras historia och upplevelse ( eller spelar in )t.ex. för sen är det försent. När jag gick på Västerbergs folkhögskola här i Storvik gjorde vi ett litet slutarbete om Storviks järnväg för 100 år sedan. Det var så kul och intressant att intervjua de gamla som hade en historia att berätta om järnvägen. Vi pratade med en farbror som hade arbetat som lokförare på ånglok, diesellok och sen ellok. Nu har jag skrivit ner vad min mamma har berättat, hon är 89 år och uppväxt i Karelen i Finland. Var med om kriget och fick fly två ggr. och evakueras. Sen brände ryssarna ner hennes barndomsby och de kunde inte flytta tillbaka.

    SvaraRadera