Två par stickade sockor

Tänk vad en liten tand kan ställa till med. I två månader har jag gått och sett framemot att få träffa några före detta kollegor som jag inte har pratat med på mycket länge, vi skulle ha träffats hemma hos en av dem i lördags för att äta lite gott och bara vara i några timmar. Så blev det inte för mig, min onda tand som jag berättade om i förra inlägget, ställde till det ordentligt för mig under hela helgen.

I torsdags var jag ju så glad över att ha fått hjälp men det dröjde inte så många timmar fören det började värka i den förargliga tanden. Man får ju stå ut med lite värk tänkte jag, det går säkert över om jag tar några värktabletter. Natten som kom blev inte så rolig men kände mig lite bättre på fredag förmiddag, men sen började det värka något så otroligt. Ringde till tandläkaren kl 12,20 tyvärr så stänger folktandvården i Karlshamn kl 12,15 på fredagar.

Fredag kväll och natten till lördag tilltog värken, så någon sömn blev det inte för mig, kände mig alldeles vimmelkantig av all värk och sömnbrist när jag äntligen kl 09.00 på lördag kunde ringa jouren och berätta om mitt elände. Kom så fort du kan, vi har öppet mellan 09.00 och 11.00 sa en trevlig tandläkare som befann sig i Karlskrona!

Min man körde mig dit nästan 7 mil enkel resa. När tandläkaren hade hittat en kanal till och filat i min onda tands rötter ett bra tag och både huvud, kind, tand och hela ansiktet värkte klev jag ut från deras mottagning med starka värktabletter, fattigare och helt förstörd, jag har rotfyllt en antal gånger tidigare så jag vet hur det går till, inget har varit i närheten av detta värkinferno.

Väl hemma kunde jag varken äta något på hela den dagen/kvällen utan det blev till att inta sängläge, där låg jag och hade så ont, tyckte det var lite orätvist, jag som hade längtat så efter att få träffa mina vänner.