torsdag 21 januari 2010

Hunden & Kattens Dagbok

Alla som någon gång har levt med hund eller katt kommer säkert att känna igen våra vänner hunden och katten

Hundens & Kattens Dagbok


HUNDENS DAGBOK

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


KATTENS DAGBOK


783:e dagen i fångenskap...


Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.


Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.


På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.


Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.


Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...






5 kommentarer:

Rosenvante sa...

Så kul att du hittade till mig så jag hittade dig.
Skrattade gott åt dagboken och nästa berättelse. När man har djur känner man verkligen igen sig i de där berättelserna.

Ida sa...

Den berättelsen är helt underbar, men den är faktiskt ännu roligare när den läses upp på rix fm, sök på youtube och få ännu ett skratt åtminstone åt titti :)

Sussie sa...

Underbar historia, kan riktigt se den sluga katten, den totalt ovetande hunden samt den fjäderklädda "golaren" framför mig.
Trevlig helg till dig ;)
Kram Sussie

Randiga Tråden sa...

Ja så är det, vi har nuförtiden både katt och hund. Har alltid haft katter men nu fått uppleva glädjen med hund också.

Miss Engals sa...

Hahaha! Detta hade jag missat i din blogg. Sååå glad att jag hittade dagböckerna! :D

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails