söndag 22 augusti 2010

Waldorfdockor

Tänk så länge de har de legat där.


Ibland så glömmer man att göra färdigt alla sina projekt.

Min dotter var hemma och rensade i förråden,
 släpade fram backar med material som jag
för ca 20 år sedan använde till att
sy Waldorfdockor med.
Jag gick på kurs uppe i Stockholm när vi bodde där.
 Vi var ett gäng på mitt arbete,
Bredbyplans daghem som det hette på den tiden, i Rinkeby.
Härliga tjejer som sydde så fingrarna blödde.
Efter det så hade jag en del kurser själv nere i Blekinge där jag nu bor.
Men snälla.. ligger ni här!

Det ena dockhuvudet har nålen kvar som
jag använde till att sy fast håret med....
Nu får jag dåligt samvete :(
Har de lega där och väntat så länge så måste jag
 ta hand om dem nu
 så att de blir klara att leva sitt
 dockliv som det var tänkt
Förlåt!

15 kommentarer:

Unknown sa...

Jag sydde en stor och en liten waldorfdocka. Någon gång i början på åttiotalet tror jag det var. Jag har dem kvar. De sitter på en hylla här hemma. Roligt var det i alla fall.

Felix sa...

Jag har en docka som inte heller är riktigt färdigsydd, som ligger någonstans... Gick också en kurs, troligen någon gång på 80-talet. Tror nästan att det bara var ögon och mun kvar att sy + kläder förstås. Kanske borde göra som du och leta fram den.

Sensommarhälsningar
Elisabet

Tigris Predikantan sa...

Ha,ha... ja, man kan bli väldigt överraskad ibland av saker man hittar som man glömt!
:)

Cia40 sa...

Stackars små, "nästan" dockor, MEN nu ska de få sig en omgång av kvinnan som kan ALLT inom handarbete!:)
Tankarna förde mig lite till Dockmakaren och hans Pinocchio...:)
Älskar dessa Walldorfdockor:)
KRAMAR, Cia:)

Unknown sa...

Tänk vad mycket halvfärdigt man kan hitta ibland.
Ha en fin dag!
Kram!
Märta

Rosenvante sa...

Tänk vad man kan hitta. Jaha, då vet du vad du ska pyssla med ett tag framöver.

Frideborg sa...

Åh jag älskar dessa Waldorfdockor. Mina yngsta fick vars en till sin 1-årsdag av barnmorskan som var med när yngste sonen föddes.

Kram Marina

bokhyllan sa...

Det som gömms i smö kommer upp i tö... =)

Ölandsvindar sa...

De där Waldorfdockorna är så söta. Jag har alltid gillat dem men inte gjort någon själv. Men halvfärdiga handarbeten däremot är min specialitet. Det kan man hitta åtskilliga i det här huset.
Kram
Kerstin

Evas Pyssel sa...

Du Annika .......ska vi ses nå´n dag !!! För vet du vad jag har i ett skåp ?! Jo just det, material till Waldorfdockor. Sydde både stora och små och ville så gärna fortsätta sy de där små pluttisarna, men något kom emellan ????? Har en rolig historia till dem :: Sydde en stor docka till dottern och den var så fin i sitt långa hår. En dag när vi kom in i hennes rum låg det en massa trådar på golvet. HON HADE KLIPPT AV ALLT HÅRET. Jäkla unge ! ( Förlåt ) När hon gifte sig för några år sedan kom dockan med och visades upp i pappans tal. Kontentan blev : dottern är en mycket kreativ person. YES !!!! Ha en bra dag . // Eva

Eva sa...

Så bra att dockorna får komma fram i ljuset tänk så mycket grejer man har som man bara glömt bort, jag minns när det var "inne" att sy waldorfdockorna, jag har aldrig sytt någon men tycker de är jättesöta

Black Iris sa...

Ja de där dockorna kommer jag ihåg. Verkligen hög tid att de får liv igen men jag ska inte säga nåt som har hur mycket halvfärdiga projekt som helst.

Kram Maidi

Anonym sa...

Oj vad mycket nytt du har lagt in, mamma. Visserligen ser jag dina verk i 3D format men när du visar dem genom din blogg ser man även hur kreativ du är när det gäller upplägg och presentation. Snyggt berättat med såväl text som bilder!

Tack igen för den fina väska och mobilfodralet, som blivit väl använda i sommar!

Kram, Elin

Gunilla sa...

Å nu blir jag lite nostalgisk, sydde också många dockor förr, har nästan glömt.....

heltKLAARt sa...

Jag sydde en flickdocka- Sara- till min son när han var drygt 1 år och en pojkdocka till dottern när hon var drygt ett år. De dockorna var med överallt, användes väldigt flitigt och blev ganska slitna. Jag sydde likadana kläder till dockorna som deras mor och far hade. Nu har sonen fått en liten dotter som nu är drygt ett år. Saradockan är nu hennes trogna följeslagare. Sara och hennes "mamma" har nu fått lika kläder, vilket uppskattas mycket!
Jag har också material till en docka som ligger...tyvärr har jag nog glömt hur man gör på dessa 30 år. Det är synd att ni bor så långt bort annars hade det varit väldigt roligt att ha en Waldorfdockejunta. Önskar en trevlig helg!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails