torsdag 7 oktober 2010

Min livlina min glädjeblogg

Min blogg kom till för snart ett år sedan och anledningen till det var att den i första hand skulle glädja och hjälpa mig men naturligtvis med en förhoppning om att glädja och inspirera andra.

Jag bestämde mig i början över att min blogg skulle vara fri från mina egna bekymmer och bara vara en glädjeblogg men efter att några undrat över hur jag kan virka/sticka så mycket känner jag ett behov över att förklara hur det kommer sig. Dels över att jag började virka/sticka regelbundet igen efter ca 20 års uppehåll och dels över att jag, en mycket oteknisk människa, startar upp en blogg.

Maj 2007. Springer jag mitt sista träningslopp inför Göteborgsvarvet. När vi nästan är hemma snubblar jag och bryter armen. Sprang loppet sex dagar senare, inte på så bra tid men jag kom i mål.

Maj 2008. Jag var i mitt livs form när jag cyklade hem från arbetet tre dagar innan jag skulle ta revansch i Göteborg. Blir påkörd bakifrån, på cykelväg, av en moped. Landar på huvudet, hjälmen sprack och min högerfot fick tre frakturer. Operation, gips och mycket hård träning för att kunna gå igen.

Januari 2009. Jag ska äntligen börja arbeta igen den 7 jan men hinner inte det utan drabbas av en stroke (hjärnblödning)den 2jan. Operation och mycket träning, som fortfarande pågår, för att komma tillbaks till ett vanligt liv.

Maj 2009. Jag är inskriven på specialist rehabiliteringen när jag i samtal med min terapeut kommer fram till att jag ska försöka börja virka igen.

Sommaren 2009. Glädjen är tillbaks! Jag virkar som aldrig förr.

Hösten 2009. Tränar, sover mycket på dagarna, virkar på kvällarna. Nu börjar tankarna på en blogg ta fart.

November 2009. "Skapa och inreda" blir namnet på min blogg. Inte helt lätt att börja blogga, orkar inte sitta mer än ca 20min vid datorn, det tar tid att lära sig allt man behöver veta för att komma igång.

Hösten 2010. Så här ser det ut i dag.

Jag lever! Njuter av hösten, lukten av vissna löv, blåsten i mitt ansikte.

Dagarna går åt till träning, tider att passa och att sova mycket så att min hjärna kan läka i lugn och ro.

När det har känts tungt så har mina katter sett till att få upp mig ur sängen. Men också min glädjeblogg, och alla ni som besöker min blogg och lämnat en liten kommentar, har gjort det lite lättare att skingra tankarna. Jag njuter av alla era härliga bloggar och den fantastiska kreativitet som jag hittar hos er. Det får mig att bli både inspirerad och stimulerad till egna skapelser.

Jag har på senare tid fått en del mycket positiva mail som glädjer mig oerhört mycket.

"Hej! Vilken otrolig blogg du har. Dom finaste prinsesstårtorna jag sett faktiskt :)"

"Hej Annika!
Vilken trevlig blogg du har. Vi är två medelålders tjejer som håller på att lära oss att virka lite. Vi tittar ofta på din blogg, och dina jätte fina saker som du gör"

" Tack vare dig så har jag lärt mig virka, nu skulle min syslöjdslärare se mig"


"kommer på mig själv med att undra över ditt nästa inlägg, blir så inspirerad av det du gör"

Visst blir jag glad över så mycket positiva ord. Jag blir så glad över att andra får inspiration till att börja skapa själva, det är ju det som är meningen med min blogg. Önskar att fler som har liknande problem som jag kommer igång med att skapa med sina händer.

Det är vetenskapligt bevisat att när man utför monotona rörelser med händerna så utlöser det ett ämne i hjärnan som är läkande.
I mitt fall så har jag säkert blivit beroende av det, jag får abstinens om jag inte virkar/stickar
Till er som undrar (jag har fått några märkliga mail) Nej, jag sitter inte och virkar hela dagarna, visst händer det någon gång att jag virkar någon timme men det hör till ovanligheterna. Virkar/stickar gör jag på kvällarna. Nej, jag blir inte rik av att sitta och virka. Önskar att det var så.




40 kommentarer:

Clara sa...

So good that you have recovered. I think too that writing down your thoughts and also getting almost immediate feedback from an objective and varied audience is extremely therapeutic.

Renée sa...

Hade jag inte haft sticket så hade livet varit extremt trist. Kul att läsa att virkandet har fått dig på fötter! Tänk att det ibland bara behövs något så enkelt... Fortsätt blogga bara!

mary-ann sa...

kallar mitt stickande för terapi...det ger meg ro i själen och lung i kroppen:) roligt att läsa att det har hjälp deg och hoppas värkligen att det fortsätter hjälpa...må så gott...stora kramen...

ÄNGLASTINA sa...

Vilken resa du varit med om. Visst är ens skapande med händerna väldigt läkande för kropp o själ. Jag har precis lagt dig i min blogglista, tyker du gör jättefina saker.

Rosenvante sa...

Oj så mycket du fått gå igenom. Inte en endaste liten uns av det har du andats om på den här bloggen. Skönt att du har nått som får igång dig och ger dig sådan glädje, även kissarna då.
Kram

Gunilla sa...

visst är virkning ,ja allt handarbete bra för kropp och själ,och detta med att ha en egen blogg och titta in på andras bloggar ger inspiration det håller jag verkligen med om , en helt ny värld öppna sej.... Härligt att höra att det hjälpt dej, vilken kämpe du är, Härligt att du är på väg tillbaka Ha en skön kväll /Kram

Märta sa...

Du är fin,som är så positiv fast du varit med om så mycket.
Virkning är bra terapi.
Tag väl hand om dig!
Kram Märta

Smurfhäxan sa...

Kul att höra att det går framåt och jag håller helt med att det är läkande att blogga eller läsa andras bloggar plus att handarbeta är ju aldrig fel....

Smurfhäxan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fiff sa...

Jag tycker det känns väldigt bra att du också ville berätta lite om din historia, eftersom jag ju själv har gjort det. Du skrev ju till och med till mig att du kanske en dag också skulle berätta vad du har varit med om-och jag är glad att du gjorde det! Jag känner ju igen mig en hel del. När man är hemma mycket och inte orkar jobba, så är det givande att kunna skapa någonting. För vissa dagar kan man känna att man inte utför något viktigt. Och mina katter betyder också massor för mig! OCh även jag har växt sedan jag började blogga. Det är fantastiskt att bloggandet kan ge så mycket, och att man kan ge nåt tillbaka till de som läser. Så det är bara att kämpa på, hoppas på det bästa och fortsätta att virka! Stöd kommer du alltid att ha här i bloggvärlden :-) Många kramar!

Call design sa...

Jag är en vad dem som inspirerats av alla dina virkade alster. Jag vill jag med men kan inte har jag sagt till mig, men nu de sista dagarna har jag så sakteliga börjat virka, det är kul.

Och tack och lov att bloggvärlden finns. Tycker du är modig att berätta vad du varit med om.

Men som du beskriver som jag så väl känner igen mig i är att bloggen och handarbetet är världens bästa medicin!
Många goa kramar

Sarasnaran sa...

Skönt att det gått så bra för dig trots allt livet kastat i din väg! Kram och tack för en inspirerande blogg!

Johan sa...

Jag gillar dig.
Kom på en fika!

I det blå huset sa...

Beundransvärt att du ser an med sån tillförsikt trots allt du varit med om. Du gör så fina saker, det ger verkligen inspiration att titta in till dig.
Kramar Anita

Inger sa...

Vilket levnadsöde du berättar om, och helt fantastiskt att virkning hjälper dig tillbaka. Mina egna bekymmer blir futtiga när jag läser om vad du råkat ut för. Hinner inte virka så mycket just nu men det är kul att läsa om och titta på vad många andra åstadkommer ...

Ha en fin helg/kram Inger

Maries konst sa...

Jätte fin blogg och en fantastisk historia. Jag blir väldigt inspirerad av din blogg så fortsätt med den och handarbetet och lycka till framöver.
Kram

Evas Pyssel sa...

Kära du, vad du har gått igenom !!! Livet knockar en ibland. Vad skönt att du har din hobby, ditt goda humör och viljan. Och bloggare , har jag lärt mig , stöttar och ställer upp för varandra.Det känns skönt. Du har så mycket att dela med dig av , så bara fortsätt. Jättekram från Eva

Evashusotorp sa...

Du har haft mycket motgång i livet, tur du har hittat tillbaka till handarbetet. Det gör stor skillnad att man har något att sätta händerna i under sitt tillfrisknande.Jag trodde väl aldrig att jag skulle ha sådant nöje av att blogga jag heller, en ny värld öppnades, nya " vänner " dök upp. Det är mycket värt när man inte kan arbeta och mister det sociala umgänget med arbetskamraterna.Jag själv har snart varit sjuk två år nu.
Hoppas ditt tillfrisknande går framåt med stormsteg.
Kram
Eva

Anta sa...

Först Tack för att du insperierar mej med din blogg, vet oxå hur det känns med att handarbete fungerar som terapi, verkligen läkande även husdjur är ju det. Ha det så gott och sköt om dej. Kram Anta

annika sa...

Fantastiskt vad en hobby kan göra! Vilken tur att du kan göra sånt som stimulera dig...verkligen roligt.
Lycka till med ditt inspirerande arbete.

annika

Cia40 sa...

Vet ju, min vän, vad du går och gått igenom, och jag BEUNDRAR din
kreavitet som är så läkande ...!

Att få möjligheten till att sen visa så vi alla får BEUNDRA dina alster, är ju oxå läkande för mig/oss !:)
KRAMAR till DIG,Cia:)

Frideborg sa...

Livet har en mening och det har du bevisat. Du ska vara och är en inspirationskälla för dom som gett upp.
Jag gillar komma in till din blogg och bara titta, inspireras.

Tack för att du finns.
Kram Marina

Nina Lindh sa...

"Det är vetenskapligt bevisat att när man utför monotona rörelser med händerna så utlöser det ett ämne i hjärnan som är läkande." Detta hörde jag av någon annan idag... och alltså pysslar vi på i full fart!

Tiger sa...

Vad du har fått gå igenom mycket på kort tid. Fantastiskt att du har återhämtat dig så pass att du nu kan sprida sån glädje till oss andra i bloggvärlden! Med en positiv inställning - och pyssel och handarbete kan man komma långt... ;-)

Tack för att du berättade!

Höstkramar
Elisabet

Lena LH sa...

Livet????????????
Det är inte så lätt trots att man försöker styra det.
Det går sin egen väg liksom.
Min man och jag har drivit ett bokbinderi i 25 år......
Mannen blev sjuk och vi var tvugna att sälja vårt älskade företag.
Mannen är så sjuk och jag finns här för honom, men jag måste ju göra något kreativt för att hålla hjärnan igång.
Har ju alltid handarbetat, så det är min livlina nu.
Jag gick in i den berömda väggen, hjärnan slutade att funka, kunde inte ens få till en simpel lunch.
Det var fruktansvärt, men jag har tagit mig igenom detta och kämpar på.
Mannen kommer inte att leva så länge, men vi ska ta tillvara på den tid som vi har.
Det är ett sorgearbete som man måste ta sig igenom.
Läkarna säger : ta tillvara på tiden ni har nu, det är inte så lätt ska jag lova.
Jag blev berörd av ditt inlägg.
Lyssna inte på elaka tungor utan fortsätt med ditt hantverk, det är bra för själen.
Jag lovar.
Tusen varma kramar Lena LH

Lina sa...

Åh, vilken resa du har gjort! Tack för att du delar med dig! Du gör helt fantastiskt fina saker! Är så glad att jag hittade hit. Jag virkar också en del, men tovar och broderar ännu mer. Tack gode gud för handarbete säger jag bara. Vad vore livet utan skapande och kreativitet?
Älskar dina Habbar! Vore det ok om jag visade bilden på dem och tipsade om dina alster på min blogg? Givetvis med tydlig hänvisning till dig och ordentligt länkat? Vore toppen. Dina grejer skulle passa in bland det jag brukar tipsa om. Kram, Lina (Minette&Minou)

Ting o Tankar sa...

Söta, söta du.
Du har haft det tufft och har det säkert fortfarande ibland. Men du har inte gett upp. Du har fortsatt kämpa på. Det är fint och fantastiskt.
Virkning eller annan hobby har läkande kraft. Så fortsätt! Både för din egen skull och för oss andra som tycker om dina vackra virkade konstverk!
Varma kramar till dig från mig.
Ha en fin helg.

af nord sa...

Fortsätt att ta hand om dig och kul att få följa din inpirerande blogg. Lycka till med allt du tar dig för i livet.
Kram
Helena

Marie sa...

Vad mycket tråkigt du har fått gå igenom! Skönt att höra att du mår bättre! Din blogg är fantastisk, precis som dina konstverk! Du har inspirerat mig till att ialla fall försöka virka, även om det inte gick så bra, men jag provade att sy och fastnade för det! Jag tittar fortfarande på virkmönster och vill så gärna, men fattar ingenting...som tur är har jag min prinsesstårta du gjort!
Har du virkat pepparkakshus? Såg ett sånt i en bok, om du gör såna vill jag gärna beställa!
Kram på dig och lycka till!
ps. Bry dig inte om idiotkommentarer, de kommer från sjuka avundsjuka människor!)

Anonym sa...

Du ger mig motivation och jag blir så glad att titta på dina vackra saker. Men jag tror att ingen som inte själv har varit med om detta kan förstå hur du har det.De ser bara det de vill se och som du säger den tid som du får egna åt träning och att sova känner de inte till.Då du hällre hade varit på ditt arbete. Människor är elaka i sin okunskap och detta kan drabba alla.En träningsvän

Fijaffa sa...

Ja handarbetande och annat pyssel är verkligen terapi för själen. Lugnande och stärkande. Vi är nog många som har nytta och glädje av det.
Håller med dig och många andra om bloggandet, det har verkligen blivit en glädjekälla och gemenskap på ett sätt som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Önskar dig fortsatt bättring och mycket glädje i livet.
Stor kram!

Miss Engals sa...

Du är stark! Massa kramar och tack än en gång för att du sprider inspiration och glädje!

elin th sa...

Du är otroligt tuff som inte har gett upp trots alla motgångar! Jag beundrar dig verkligen. Jag kan även hålla med om att virkningen är läkande, åtminstone för själen. Det är min terapi!

kungen o majkis sa...

Kände att mitt favoritcitat passa bra in här:

Det viktigaste är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall.

Heja dig, Annika, du är en stor inspiration :)!

Kram!

Fröken Pyssel sa...

Vilket fint och inspirerande inlägg. Fortsätt med det du gör, att göra det som får dig att må bra!

pysseliten sa...

Men du ryser i hela kroppen när jag läser detta . Hur kan man ha sådan otur så många gånger . Jag är så glad att du kom igen och kunde börja virka för det du gör är helt underbart fint . Du inspererar verkligen super ,Är så sugen på att virka men tar mig aldrig den tiden ,och vet att min axlar inte kommer klara det :(
Men fixar med annat i ställer och din och Cias fina blogg gör ju att man bara kan sitta och drömma av alla fina skapelder som ni gör . Hittar ni på alla mönster själva ?
Ha det nu bra Kram Pysseliten

Åsa sa...

Vad glad jag blir av att läsa det du skriver! Man skulle tro att du däckat för länge sen, med allt du gått igenom, men du kämpar på och vinner mer och mer för varje dag (gissar jag)! Jag är själv hemma sen 2007 pga djup depression, och det är ofta svårt att motivera sig, men sådana här inlägg stärker även mig som läsare - verkligen! Att du dessutom virkar och stickar massor gör ju inte direkt att man blir mindre inspirerad, snarare tvärtom - det finns liksom inte tid till allt man vill göra.. De där julmössen är ju hur söta som helst!!

You go girl!!!

yvonne sa...

vilket goo det är i dig,men efter alla dessa år som din vän så vet jag att du har en kämpaglöd som heter DUGA. Och utan dig så skulle många falla,så också jag..jag finns här för dig min otroligt underbare vän....kämpa på...kram

Anonym sa...

Kära mamma,

jag vet ju hur mycket din virkning och din blogg betyder för dig och du förtjänar verkligen det lugn och den ro de ger dig. Vem hade trott att min mamma skulle komma att använda datorn, hon som inte ens kan sätta på dvd:n ^.~

Är så glad att du har hittat något som gör din tillvaro lättare, att du dessutom är så begåvad i det du gör, ja det har jag alltid vetat.

Många kramar till dig mamma, den kvinnliga robocopen. Din kämparglöd och vilja är mer än beundransvärd!

Elin

J:son sa...

Läser ditt inlägg här och beundrar Din styrka och Din kämpaglöd.

Jag hittar inga "bra ord" just nu, ....men en tår trillar på min kind när jag på slutet här läser Din Dotters fina ord...

Önskar Dej all värme och Lycka fortsättningsvis också.

Och jag....jag ska fortsätta läsa här inne hos Dej. För Du inspirerar verkligen.
Både med Dina ord och alla fina alster Du gör!

Kram, J:son

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails