lördag 5 november 2011

Ringen


Berlin den femte november år 1911. Två förälskade unga människors bröllopsdag, en glänsande vigselring, med initialerna och datumet
 L. A. 5.11.11  ingraverat, sitter på kvinnans ringfinger.
Efter två världskrig, säkert en del glädje men också efter mycket svåra prövningar och hundra år senare sitter ringen på mitt finger. Den är sen många år även min vigselring.
I dag på Alla Helgons Dag tänder jag ett ljus för ringens tidigare bärare, min mans farmor. Jag har ofta under de år jag burit den tänkt och funderat på det unga paret och deras livsöden och önskat att ringen hade kunnat berätta för mig om deras liv.
Jag kommer att låta ringen vandra vidare i vår fam. Någon gång i framtiden kommer kanske en ung kvinna, på sin bröllopsdag, titta ner på ringen som bär på så mycket historia ur det förflutna.






15 kommentarer:

Maria sa...

Vad fint. Jag blev alldeles varm i hjärtat av att läsa ditt inlägg.

Lisbet sa...

Vilken fascinerande berättelse om Ringen. Så värdefull den är för er alla.

Ha en skön kväll.

Kram

Mimmi Hek sa...

Vilken fantastisk berättelse och jag förstår att den är värdefull för dej.
Kram

Marobelda sa...

Vilken vacker berättelse, tänk att få ha en sådan ring.

Inger sa...

Vilken historia du bär med dig, helt fantastiskt måste jag säga!

kram Inger

husflit sa...

Åh, vad fint! Jag håller med - jag avundas dig att ha en sådan fin ring

MVH/ Ann

Grabbarna boys sa...

Spännande!
Den ringen måste betyda massor för dig!
Kram!!

Cecilia sa...

En sådana fin ring att få bära, nästan ett ansvar!

pysseliten sa...

kul att läsa ;) och 2 år på bloggen garttis tack för du delar med dig av allt fint du gör :) Kram

R´s sa...

Det är verkligen en värdefull gåva att kunna berätta historien om ringen,vidare till dina nära och kära.

Vform sa...

Åå ... så fint minne du bär med dig!
Förstår att en sådan dag, hundra år sedan, att du tänker tillbaka ...
Ha en fin ny vecka!
KRAM!!

Gunilla sa...

så fin liten berättelse :) Ha en härlig vecka /kram

nattugglan sa...

Ett fint minne att bära med sej...Du skulle skriva opp det på ett papper o förvara det i nått kuvert.. för man kan ju komma till att man sen inte minns.. du vet man blir "lihgt demens"... hihi.. det va fint du beskrev historien...

Hedvig sa...

Häftigt att ha en så gammal ring! Jag ville ha min mammas (som hon hade när hon var gift med pappa) men hon hade slängt den... Ha ha, så kan det gå!

Fru B sa...

Titta gärna in hos mig och var med i min utlottnin. Passar samtidigt på att önska dig en riktigt lugn och skön helg!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails